Roadtrip i Portugal, juli-18

 

Curia Palace Hotel.

Två timmars resa norrut från Lissabon. Curia Palace Hotel”En omistlig pärla av portugisisk art noveau” enligt hotellmappen. Från det glada 20-talet, öppnat 1926, rejäl takhöjd, mycket originalinredning, delvis renoverat. Charmig air av skavd elegans. Swimmingpoolen från 1934 - en sevärdhet i sig – byggd i form av ett atlantkryssningsfartyg.

Som bonus hamnade vi på privat nattinékonsert i grannhotellets brunnspark. Fado, framförd med briljans. Hotellets omgivningar är förvånansvärt ointressanta. En halvtimme bort hittar man dock ett trevligt utflyktsmål; Mata Nacional du Bussaco – en stor, vacker park med planteringar, meditationsplatser, strövområden, anlagd av karmelitmunkar. I dess mitt ett gammalt palats som varit hotell i nästan hundra år. Femstjärnigt, vackert och fint underhållet. Vår lunch i restaurangen var inte kulinariskt omistlig (soppan smakade sådär) men miljön och prosecco bidrog till en trevlig stund efter promenaden.

Pousada de Viseu– vårt andra mål på resan; några mil längre åt nordost. Pousadas är samlingsnamn för hotell i historiska byggnader – slott, herrgårdar mm. Detta var ursprungligen ett sjukhus, ombyggt för några år sedan.

 
Vi blev uppgraderade och fick ett stort rum på översta våningen med terrass med utsikt över hela staden. Efter en sväng i Viseu med sin charmiga miljö landade vi vid hotellpoolen. På kvällen åt vi en sommarmeny - 23 Euro för tre rätter + appetizer. Trevlig miljö, mycket prisvärt och bra service. 

Dagen därpå körde vi två timmar norrut. Omgivningarna blev allt vackrare. Framme vid Dourodalen öppnade sig ett fantastiskt landskap; branta sluttningar på båda sidor av floden, klädda med odlingar och vingårdar; s k Quintas. Vägen till vårt boende var smal och slingrig (Staffan körde och Maritha blundande, i bön om att det inte skulle komma någon bil från andra hållet…vilket det inte gjorde).

 

Quinta de San Antonio– där utsikten tog andan ur oss – ett hotell på en bergshylla ovanför Dourofloden. Nybyggt i direkt anslutning till en gammal familjeägd vingård. Arkitekturen är fräsch, modern, genomtänkt och tar tillvara miljön; fina sällskapsrum, stora fönster mot dalen och sluttningarna. Middag kan fås om man förbokar (24 h), vilket vi rekommenderar. Hotellet drivs av ett par, och mannen, Carlos, född på gården, är karaktärsfull och en mycket direkt man. Ett par hundar och ett stort gäng katter tillför ytterligare karaktär.

Pinao, vår nästa upplevelse - en by ca 15 min längre in i dalen. Guidad tur på vingården Bom-Fin, som ägs av en av de största producenterna i Dourodalen. Fint ställe och trevlig provsmakning. Det blev också en timmes båttur på floden, längre in mot spanska gränsen. 

 

Quinta da Marcanästa nattlogi - beläget på andra sidan floden. Vägen dit tog oss svindlande högt – obeskrivligt vackert. Litet hotell – sju rum.

 
Mysig, ombonad miljö. Väldigt personlig service – god mat i den lilla matsalen, och en rundvisning i vingården och i produktionshallen. 

Pousada Viana do CasteloVårt nordligaste mål. Stolt, pampigt, elegant ligger det på en höjd med utsikt över stad, land och atlantkust.

Tjock dimma när vi kom, men sedan klarnade det och vyn blev synlig i all sin prakt. Och – igen – uppgradering av rumsbokningen! Jättefint rum med terrass.

Ett hotell som har väldigt trevlig interiör, även om det råkar vara dimmigt utanför. Vi fick dock, som de flesta dagar hittills, ett par timmar med eftermiddagssol med pool och bok. 

Porto – here we come! Portugals andra stad till storleken. Hamnstad med historik och anor, där Dourofloden mynnar mot Atlanten. Vacker, charmig, blandning av sliten skönhet och smakfull renovering. Alla fasader bevaras – även om ALLT bakom rivs. Fortlöpande sker upprustning utan att ge avkall på att bevara den historiska miljön.

 
I mitten rinner floden; på ena sidan stadens centrum, på andra sidan gamla hamnbyggnader, där det idag ryms restauranger samt showrooms för de stora vinmärkena. Vårt hotell; ett ställe med stark retroprägel. Huset, tidigare ett fint gammalt äldreboende, 50-talsbygge (mycket fina byggdetaljer) är inrett med förkärlek för prylar från förr; radiobilar, kultiga dammsugare, montrar med retroburkar, böcker, leksaker, bruksföremål.
 
 
Vårt rum var som en liten lägenhet, med välbehållna stiltypiska möbler. Bilen fick vi parkera i p-hus från samma epok, och med personal som rullade in bilarna i sina fickor. Trevlig stad med mycket roliga affärer.

Cascais.Tre timmar söder ut längs Atlantkusten kom vi till vårt enda egentliga sol&bad-stop en halvtimme från Lissabon. Två dagar på familjehotell från 40-talet, nu renoverat och utbyggt, ca 20 rum, fin trädgård, spa och pool. Här softade vi med varsin bok och lite svalt Vino Verde i glasen. Om man är här ska man absolut besöka restaurangen på andra sidan bilvägen.

 
Där finns havsutsikt i vidvinkelperspektiv. 10 min promenadväg in mot staden ligger också ett fint, lite bohemiskt område i en park på sjösidan; lite kläd- och hantverksbutiker och skönt avslappnade ställen för fika eller middag. 

Lissabon. Som bären på tårtan eller oliven i Martinin – denna vackra, trevliga stad! Här finns oändligt många hotell; vi bodde på  Hotel Gallery House; fräscht restaurerat, god frukost, bra läge. 

 
Vad mer? Rooftop bars, caféer, matställen, vackra hus, myllrande stadsliv, atmosfär, havet – fint, fint, fint….
 
 
 
 
Kak-måste: Pastel de Nata – köp dem på originalstället i Belém.
 
 

Missa inte: 

Time Out Market: fantastisk foodcourt

Rooftop bars: Hotell Tivoli och Hotell Memo (båda femstjärniga, men ett besök i baren är inte så hiskeligt dyrt - utsikten är hänförande!)

Amorino – gelato al natura: supergod glass, och dessutom vackertupplagd i strut

Palacio Chiado; ett palats med fantastisk miljö; restauranger på varje våning. Vi åt på ”foodcourt delux” i markplanet; prisvärd och bra mat.

Zero zero: goda pizzor på mysig terrass (även inomhus)

Pharmacia: mysig restaurang med coola coctails